Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

130.2m FM

Dr ohlsson och mr bengt

opinion

Skip to main content. Log In Sign Up. Jag analyserar dem med hänsyn till tre viktiga punkter: För det tredje undersöker jag karaktärerna i de tre romanerna eftersom hypertextualiteten bäst kommer i uttryck genom dem. Vad gäller den teoretiska sidan av min avhandling använder jag framför allt Gennete och hans teori om transtextualitet, Bachtin och teorin om den dialogiska naturen av yttranden, samt Iser och receptionsteorin.

Om Jenny B

Förutom dessa tre stora teoretiker, använder jag också Peter Widdowson och hans teori om re-visionary fiction i brittisk litteratur, så väl som Steven Connor, som beskriver samma fenomenet och kallar det för rewriting.

Samtidigt förknippar jag dessa romaner med ett ganska nytt och modernt fenomen förknippad framför allt med internet, som hittills inte än har accepteras fullständigt i den litterära världen, nämligen fanfiction. Slutsatsen blir att dessa tre romaner i hög grad utmanar det välkända begreppet hypertextualitet och en strikt tillämpning av Genettes system, därför att de inte kan klassificieras på ett entydigt sätt med hjälp av det, om man inte förstår begreppet med hjälp av en mindre rigid tillämpning.

Därför kräver dessa verk några bredare begrepp och tolkningar. Med hjälp av Widdowsons och Connors teori, samt fanfiction utvidgar jag detta begrepp och drar jag slutsatsen om att de tre romanerna endast kan betraktas som exemplen på en kombination av ovan nämnda teorier.

Doktor Glas Liv, jag förstår dig inte Gregorius Gud, jag förstår dig inte Mordets praktik Den ideale läsaren Inledning När man säger att en bok Dr ohlsson och mr bengt kontroversiell innebär det vanligtvis att den väcker en stor del kritik, antingen på grund av de teman den behandlar eller på grund av sättet dessa teman behandlas på.

Ett sådant exempel är Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas I boken Viljans frihet och mordets frestelse ger Nils O Sjöstrand en sammanfattning av Poul Bjerres kritik som den presenterades i skriften Diktens lifsvärde: Festskrift till Per Rydén, red. Dr Glas, som utan efterföljande ånger mördar sin patient, är sinnesjuk. Redan före mordet är hans känslo- och viljelivs reaktioner abnormt svaga.

Hans själsliv upplöses under skildringens förlopp. Hjalmar Söderbergs själssjuka romangestalt synes återspegla författarens egen psykopatologi. Romanen Doktor Glas saknar det livsstegrande och karaktärsbefriande som sann dikt måste ha. Sann dikt är därimot ett terapeuticum, som kan övervinna sjukdom och livets destruktiva krafter, ja, även själva döden.

Men den måste utgå ur en stark vilja och tro på liv. Å andra sidan är det viktigt att märka vad som Bjerre anser vara de viktigaste svagheterna i Söderbergs roman, nämligen doktorns påstådde sinnessjukdom vilket ledde honom till att begå mordet, och bokens nihilism. Iakttagelser angående Doktor Glas, red. Sjöstrand anger vidare att det fanns två huvudproblem i Doktor Dr ohlsson och mr bengt som Levertin pekade på och inte var enig om — kritik av det lutherska äktenskapet, som han försökte försvara i sin recension, och själva huvudkaraktären.

Levertin fann inte läkaren Tyko Gabriel Glas helt psykologiskt trovärdig. Glas resonemang var för Levertin inte helt konsekventa och han saknade känsla i Söderbergs bok, även om den rent tekniskt framstod som Söderbergs bästa. Han tænker gennem, og det er et tiltalende Særkende. Det har han bevist i sit dybeste Værk, Doktor Glas, der tumler Spørgsmaalet om livets Værdi som ubetinget og om Forbudet imod at dræbe som lige saa ubetinget, og anbringer et stort Spörgsmaalstegn ved begge.

Yderst sindrigt er her det sørgmodige paavist, at Lægens Lovlydighed resulterer i Fødselen af en forfærdende Idiot, og hans Lovbrud for at sikre sin forgæves Tilbedte Forening med hendes Elsker i at denne Elsker koldblodigt lader hende i Stikken.

Under de sista år har läsarpubliken fått läsa en lång rad böcker som varit provocerande på olika sätt och behandlade olika kontroversiella teman så nuförtiden skulle man kunna förvänta sig att man delvis har blivit van vid sådana teman som behandlas i Doktor Glas.

Denna uppsats kommer emellertid att koncentreras framför allt på de tre svenska romaner, samt deras förhållande till den ursprungliga historien. I den ena gruppen finns det Ohlssons Gregorus och Siganders Dosan som för uppgift har att ge insikt om andra sidor av Söderbergs historia, nämligen från perspektiv av andra två centrala gestalter i boken — pastor Gregorius, resp.

Min avsikt med denna avhandling är att framför allt utforska på vilket sätt Ohlsson, Ekman och Sigander har skapat sina verk med hänsyn till primärtexten, samt på "Dr ohlsson och mr bengt" sätt de har använt sig av Söderbergs roman och dess komponenter.

Författaren Bengt Ohlsson är årets...

Jag kommer att göra det genom att analysera dessa tre romaner med utgångspunkt i följande frågor: Vilken typ av hypertextuella relationer står Doktor Glas och de tre romanerna i?

Hur förhåller dessa romaner sig till Söderbergs begrepp tankebok? På vilket sätt har dessa tre författare format sina karaktärer, med hänsyn till karaktärerna i Doktor Glas? En viktig fråga som jag också kommer att försöka besvara i avhandlingen är om läsningen av Gregorius, Mordets praktik och Dosan påverkar läsningen av Söderbergs roman och på vilket sätt de gör det.

Inte läst något av författaren...

Teoriram I detta kapitel kommer jag att redovisa de centrala teorierna i denna avhandling samt det teoretiska perpektiv utifrån vilket jag kommer betrakta och analysera de litterära verk som jag valt att fokusera på. Den största delen av kapitlet ägnar jag åt relevanta delar av Michail Bachtins, Gerard Genettes och Wolfgang Isers teoribyggen, men jag kommer också presentera några mindre bekanta teorier, som utformats av Peter Widdowson, Steven Connor och Anne Jamison.

Olika typer av Dr ohlsson och mr bengt mellan texter har länge varit ett viktigt tema inom litteraturteori. En av de första som försökte beskriva detta fenomen var den ryske grundläggande språkteoretikern och litteraturhistorikern, Michail Bachtin. I essän Frågan om talgenrer definierar han yttrandet som talkommunikationens enhet och ger översikt över otaliga typer av talgenrer.

Bachtins uppfattning av yttrandet omfattar allt från ett enda ord till stora litterära verk; det handlar om en reell enhet, med klara gränser som bestäms genom bytet av talsubjekt, dvs. För denna avhandling är Bachtins idé om den dialogiska funktionen av yttranden väldigt central, där dessa förstås som länkar i en komplext organiserad kedja av otaliga andra yttranden.

Denna funktion verkar vara uppenbar om vi föreställer oss en verklig dialog i vilken två sidor, dvs. Men vad händer när man betraktar litterära verk på samma sätt, dvs.

Ett verk är liksom Dr ohlsson och mr bengt i en dialog inriktat på den andres de andras svar, på hans aktiva svarande förståelse, vilken kan anta olika former: Ett verk är en "Dr ohlsson och mr bengt" i kedjan av talkommunikation; liksom replikerna i en dialog är det förbundet med andra verk-yttranden: Eftersom Bachtins syfte med sin essä framför allt var att definiera och förklara yttrandet som fenomen och klassificera olika talgenrer, fördjupade han sig inte särskilt in i just relationerna mellan litterära texter utan använde dem som bekräftelse på sin teori om yttranden.

Därför har han inte myntat något speciellt begrepp på eller någon klassificering av dialogiska relationer som, enligt honom, alla litterära texter befinner sig i. Det var Gerard Genette som senare utvecklade och utvidgade teorin om relationer mellan texter i Palimpsests. Litterature in the Second Degree Därför är det nödvändigt att gå in närmare på den och ge den en mer konkret förklaring.

Genette gör just det genom att representera följande fem typer av transtextuella relationer. Intertextualitet definieras som förhållandet mellan två eller flera texter som samtidigt är närvarande i en viss text; det mest typiska exemplet är närvaro av en text inom en annan.

Genette nämner tre fall av intertextualitet, nämligen citering, plagiering och häntydning, vilka alltså kan förstås som tre nivåer av intertextualitet — i en skala från den mest explicita till den mins explicita formen. Paratextualitet omfattar titlar, subtitlar, förord, efterord, epigrafer, illustrationer, fram- och backsidor, och alla andra sekundära tecken, både allografiska och autografiska. Deras roll är att skapa textens omgivning och ibland också kommentera själva texten.

Hypertextualitet — ett centralt begrepp i denna studie som jag därför återkommer till mer Dr ohlsson och mr bengt nedan. Arkitextualitet är den mest abstrakta och mest implicita av alla typer.

Den beskriver relationen mellan text och genre: Transformation innebär förändring i formen, medan textens mening förblir opåverkad.

Om Kulturdelen

Ibland är det inte nödvändigtvis att citera eller nämna primärtexten dvs. Genette ger också ett extremt exempel på transformation — genom en rent mekaniskt handling, nämligen om man tar bort ett par sidor av ett verk. Med andra ord avbildar transformationen det samma på ett annat sätt än i primärtexten, medan imitation handlar om att avbilda något helt annat på ett liknande sätt.

I propose therefore to re baptize as parody the distortion of a text by means of a minimal transformation of the Chapelain décoiffé type; travesty will designate the stylistic transformation whose function is to debase, á la Virgile travesti; caricature but no longer, as previously, parody will designate the satirical pastiche [ Vidare indelar han dessa genrer ytterliggare i två grupper till, med hjälp av distinktionen satirisk — icke-satirisk, där parodi, travesti och karikatyr tillhör den första gruppen och pastisch är den enda genren som anses vara icke-satirisk.

Enligt den är parodi och pastisch ludiska, travesti och karikatyr satiriska och transposition och förfalskning — seriösa genrer, vilken han gör en översikt över i flera tabeller.

Här väljer jag att presentera en förenklad tabell som omfattar alla genrer Genette fördjupar sig in i, samt olika relationer och modus som förknippas med dessa genrer: Om vi försöker placera dem i någon av de genrer Genette nämner är det endast pastisch Dr ohlsson och mr bengt kan sägas vara närmast det som Gregorius, Mordets praktik och Dosan representerar i förhållande till Doktor Glas, men endast på grund av att ingen av de tre romanerna kan sägas vara satiriska.

Situationen är ännu Dr ohlsson och mr bengt otydlig om man försöker definiera det sätt på vilket dessa verk blev till, nämligen om det handlar om transformation eller om imitation. Å ena sidan är historierna inte helt olikartade eftersom de mer eller mindre Dr ohlsson och mr bengt samma period, har samma karaktärer och samma händelser som i Söderbergs Doktor Glas.

De kan alltså sägas berätta detsamma på ett annat sätt, dvs. Men å den andra sidan kan dessa romaner betraktas som helt andra berättelser eftersom de är skrivna från andra karaktärers perspektiv och därför bara följer stilen i Doktor Glas, dvs. Det är bara Ekmans roman Mordets praktik som något enklare kan placeras i Genettes system — i detta fall handlar det om pastisch. Såhär definierar Per Thomas Andersen begreppet: Begrepet betegner en etterapning av eldre verk eller stil. I Genettes system dreier det seg om en hyperteksts «lekende, imiterende» relasjon til en hypotekst, dvs.

När det gäller Gregorius och Dosan blir slutsatsen i båda fallen att de både handlar och inte handlar om samma historia, vilket leder oss till att kategorisera dessa två romaner, dvs. Därför är det kanske nödvändigt att låna och möjligtvis utvidga Dr ohlsson och mr bengt begrepp som ursprungligt förhåller sig till historiska romaner.

Han kategoriserar detta fenomen inom litteratur som uttryck för en speciell sub-genre som enligt honom inte passar in i någon av de kategorier som Genette redovisar i Palimpsests: Hos re-visionary-romaner är primära texter alltid tydliga, dvs. Den primära och den sekundära texten är alltid i en dialog med varandra, vilket betyder att läsaren behöver förhålla sig till båda texter samtidigt under läsningen.

Re-visionary fiction producerar inte bara nya litterära verk genom att på nytt skriva de originella texterna, utan ifrågasätter originalen och möjliggör en ny typ av läsning av den ursprungliga texten. Här urskiljer Widdowson tre olika typer av re-visionary-romaner: Re-visionary-romaner har nästan alltid en tydlig kulturpolitisk inriktning: Genom att göra det ifrågasätter de den ursprungliga berättelsen eftersom läsarna får uppleva nästan samma historia men ur ett annat perspektiv.

Detta kan troligen resultera i en annan typ av läsning av den ursprungliga texten, något som jag kommer att undersöka vidare i analysen. Å andra sidan är det fortfarande oklart om den ursprungliga texten nödvändigtvis behöver vara så tydlig för läsaren som Widdowson hävdar.

Det kan tyckas att alla dessa verk tillsammans inkl. Doktor Glas som hypotexten skapar ett gemensamt litterärt universum men man borde också ha i åtanke att de samtidigt är enskilda litterära verk som kan läsas oberoende av varandra. En annan viktig distinktion är att Widdowson nämner berättarskifte som ett av kännetecknen för re-visionary fiction.

I både Gregorius och Dosan är just berättarskifte det som på ett sätt står i centrum och är avgörande för skapandet av historier som ger ett alternativt perspektiv på den berättelse som Söderberg utvecklade i Doktor Glas. Helgas historia i Dosan kan också förstås som en skönlitterär typ av herstory, dvs. Samtidigt hävdar Widdowson följande: välkända roman The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde () och Foe . Bengt Ohlssons roman Gregorius i dialog med Hjalmar Söderbergs Doktor Glas () Stilanalyser av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och Bengt Ohlssons.

Inte läst något av författaren förut, men den här novellen av Bengt Ohlsson var lite i samma stil som Jonas Karlssons noveller, som jag oftast.

Läs alla inlägg av mr på Dr Bob & Mr Bengt. Membres du groupe Silverbullit. Simon Ohlsson (chant, piano) Jon Ölmeskog (piano) Andreas.

MORE: Arsbasta av bengtsson

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde