Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

116.5m FM

Okonflikt slar mot japans bilforetag

opinion

Det är alltid vanskligt att pressa in pågående processer i fasta kategorier. Till det kommer att omslag sällan är omedelbara och ännu mer sällan omedelbart skönjbara, varför en analys som syns riktig kan bli felaktig inom några få år.

Okonflikt slar mot japans bilforetag låt oss ändå göra ett försök att tillämpa Lenins imperialismbegrepp på dagens Kina. När Lenin analyserade imperialismen i början av det förra århundradet var utgångspunkten ekonomisk. Som redan framgått i detta artikelblock hävdar vi att Kina härbärgerar en Okonflikt slar mot japans bilforetag kapitalism, över allt annat präglad av varuexport och för sin fortsatta utveckling ännu helt beroende av utländskt kapital och utländsk teknologi.

Redan detta motsäger tesen om Kina som en ny imperialistisk makt. En underordnad kapitalism kan knappast vara imperialistisk. Av Lenins fem punkter se fakta är de flesta svåra att applicera på dagens Kina. Må vara att monopolföretag dominerar den kinesiska kapitalismen. Men det är inte kinesiska monopolföretag som dominerar, utan utländska.

Någon sammansmältning av bank- och industrikapital är också svår att skönja i ett land där industrikapitalet till god del är utländskt och där bankkapitalet tills helt nyligen var statligt.

Visst finns en sammansmältning mellan statligt bank- och industrikapital, men eftersom den statliga sektorn utgör en krympande del av kapitalismen i Kina utgör den ingen expanderande tendens.

Återstår kapitalexporten, som Lenin pekar ut som signifikant för kapitalismens imperialistiska stadium. Sedan de styrande i Beijing lanserade den sk Go Global-politiken i början på talet har Kina stigit fram som en betydande kapitalexportör.

timothy-candice.info vardagsbrott/ .. timothy-candice.info .....

Huvudmålet har varit Afrika och länderna kring Indiska oceanen, men vi har mött det kinesiska kapitalet också här i Sverige, genom kinesiska Geelys köp av Volvo och påstådda kinesiska intressen av Saab.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. År investerade kinesiska företag 68 miljarder dollar i andra länder, att jämföras med amerikanska företags miljarder dollar och tyska företags miljarder dollar. Nu är de kinesiska siffrorna något oklara, då mer än hälften av investeringarna går till Okonflikt slar mot japans bilforetag Kong, som särredovisas i World Investment Report på samma sätt som Hong Kongs utlandsinvesteringar nästan Okonflikt slar mot japans bilforetag går till Kina.

Här finns alltså interninvesteringar som redovisas som utlandsinvesteringar eftersom Hong Kong sedan åter ingår i Kina.

Siffror från ett enskilt år säger heller ingenting om det samlade värdet på det kapital som genom åren investerats utomland. Men låt oss bortse från finliret. Klart är att Kina sedan tio år klivit fram som en alltmer betydande exportör av kapital. Nu hävdar vi att kapitalexport i sig inte gör någon imperialism. Kapitalismen exporterade kapital också innan den gick in i sitt imperialistiska stadium. Vi hävdar att så ännu inte är fallet. Varuexporten är idag den kinesiska kapitalismens helt avgörande karaktäristika.

Men då hör det till pjäsen att Okonflikt slar mot japans bilforetag statliga företagen privatiserats, splittrats upp och lagts ner i forcerad takt, med banksystemet som senaste objekt. Flertalet statliga banker i Kina har idag börsintroducerats och även om den kinesiska staten fortsatt har ägarmajoritet, så innebär privatiseringspolitiken en uppluckring av tidigare monopol.

Utvecklingen går alltså i motsatt riktning till den som i Europa förde in kapitalismen i dess imperialistiska stadium. Det finns fler avgörande skillnader, som gör att den kinesiska kapitalismen måste analyseras konkret och för sig.

Som kapitalackumulationens nya vägar. I kapitalismens kärnländer erhöll kapitalexporten synnerlig betydelse i en situation då den inhemska avkastningen på kapitalet var i dalande, beroende på arbetarrörelsens formering och på att landsbygdens reservarbetskraft inte längre räckte till för att hålla lönerna tillräckligt låga. Kampen om mervärdet hårdnande, till nackdel för kapitalet, som därför sökte bättre avkastning på annat håll, framförallt i kolonierna.

Detta är en avgörande del av Lenins teori, som när han hävdar att den imperialistiska kapitalismen använder en del av extraprofiterna i kolonierna till att muta arbetarklassens överskikt, det han kallade arbetararistokratin, för att därmed säkra sitt välde.

Någon motsvarande situation finns inte i dagens Kina, där avkastningen på kapitalet ligger i världstopp, där reservarbetskraften ännu kan räknas i hundratals miljoner människor och där någon arbetar-aristokrati i Lenins mening inte existerar, Så har kapitalexporten från Kina andra drivkrafter än de som på sin tid förde in kapitalismen i dess imperialistiska stadium; det är inte i första hand högre avkastning på kapitalet, genom utsugning av fattigare länders arbetare, som lockar, vilket ger det i sammanhanget udda förhållandet, att kinesiska företag regelmässigt använder kinesisk arbetskraft när de arbetar utomlands.

Så finns uppgifter på att Kina hade arbetare i Libyen innan Nato-invasionen, som i all stillhet flögs hem när bombningarna inleddes. I sammanhanget skall noteras att Lenins beskrivning av kapitalexportens vägar inte längre stämmer.

Huvuddelen av direktinvesteringarna utomlands sker idag mellan imperialistiska länder, med USA som största mottagare. Den diskussionen lämnar vi dock åt sidan i denna artikel. Inga förhållanden skall förenklas till stereotyper, men ett tydligt drag i de flesta kinesiska utlandsinvesteringar är att de på det ena eller andra sättet syftar till främja varuexportens fortsatta expansion. Det handlar då om att tillförsäkra sig om framtida råvaruleveranser, vilket är typiskt för Kinas investeringar i Afrika, men också om att försäkra varor tillverkade i Kina smidig tillgång till utländska marknader.

Så har Kina köpt hamnrättigheterna i Pireus i Grekland för 35 år framåt, varvid det inte är de grekiska hamnarbetarnas billiga arbetskraft som lockar, utan möjligheten att kontrollera Okonflikt slar mot japans bilforetag egen inkörsport till EU-marknaden.

Kapitalackumulationen flyttar alltså inte utomlands, utan denna investering, som de flesta andra, syftar till att säkra omloppet av den ackumulation som fortsatt sker i Kina. Denna bild bekräftas av en färsk sammanställning gjord av Sveriges ambassad i Peking. Enligt den svarar kategorierna grossist- och detaljhandel, finansiella tjänster och handelstjänster för hela 63,9 procent av utgående kinesiska direktinvesteringar. I detta sammanhang bör ett extra påpekande göras vad gäller kinesiska investeringar i västerländska industriföretag, som i Volvo.

Det kan säkert finnas en tanke på att etablera produktion inom EU, för att komma närmare EU-marknaden Okonflikt slar mot japans bilforetag för att försäkra sig mot framtida handelskonflikter.

Men det är knappast huvudskälet till intresset för Volvo. Kina är idag världens största bilproducent, med en produktion nästan dubbelt som stor som Japans och nästa fem gånger så stor som den i USA.

Okonflikt slar mot japans bilforetag flertalet bilföretag är inte kinesiska. Det är istället de globala jättarna som förlagt produktion till Kina, lockade av de låga lönerna, men med full kontroll över ägande och teknologi.

Just teknologin är ett växande problem för den kinesiska kapitalismen. Kina ligger i framkant vad gäller utveckling av solpaneler, vindkraftverk och annan miljöteknologi produktområden som de transnationella bolagen i väst varit helt ointresserade avmen på de flesta industriella områden befinner sig kinesiska företag på efterkälken.

Patenten är få och den egna forskningen ännu bara i sin linda, om än kraftigt expanderande. Suget att ta genvägen över redan existerande utländsk teknologi är därför stort, vilket gäller såväl den övergripande politiken, som prioriterar utländska investeringar, som de enskilda företagens strategier. Slutsatsen av detta är att kinesiska Geely köpte Volvo för att komma över teknologin, om inte enbart så främst. Den strategiska planen är inte att producera bilar i Sverige, åtminstone inte i någon större omfattning, utan att producera teknologiskt avancerade bilar i Kina, där kapital-avkastningen är så mycket större, i egen regi och bortom de globala bilföretagens ägande och kontroll.

Denna slutsats bottnar på intet sätt i att vi betraktar kineser eller kinesiska företag som särskilt lömska, utan bara från den kinesiska kapitalismens nuvarande karaktär och ställning.

Prenumerera

I Sydafrika har president Jacob Zuma anklagat Kina för imperialism, detta sedan kinesisk textilexport i forcerad takt slagit ut sydafrikansk textilindustri. Man kan förstå Zumas frustration, men anklagelsen skjuter vid sidan av målet. Detta handlar om traditionell kapitalistisk konkurrenskamp, känd sedan kapitalismens barndom, inte om imperialism.

Till pjäsen hör sedan att Kina frivilligt åtagit sig att begränsa textilexporten till Sydafrika, mån om relationerna till ett land man betraktar som en viktig allierad i tredje världen. Just Kinas förhållande till Afrika är ändå viktigt att studera, då det uppvisar imperialismliknande förhållande, inte minst genom den stora kapitalexporten. Men förhållandet måste studeras konkret och i sitt specifika framträdande, inte utifrån grovt tillyxade schabloner.

Givet är då att Kinas huvudintresse är tillgång till Afrikas råvarutillgångar. Kina har inte inhemska råvarutillgångar nog för att säkra en fortsatt kapitalistisk expansion, vilket kräver import av olja, Okonflikt slar mot japans bilforetag och en rad metaller. Kan inte Kina förse de transnationella bolagen med det material de behöver för att maximera profiten, lär de snart nog söka sig nya "Okonflikt slar mot japans bilforetag." På sikt handlar det också om mat.

Den diplomatiska konflikten mellan Japan...

Kina huserar 20 procent av världens befolkning, men har Okonflikt slar mot japans bilforetag tillgång till 7 procent Okonflikt slar mot japans bilforetag världens odlingsbara jord, vilket kräver mat-import redan idag, då en växande över- och medelklass ställer större krav på mat-intaget.

Men intresse av andra länders tillgångar gör ingen imperialism, det utgör bara grunden för världshandeln. Det är sättet att komma över dem på som gör skillnad.

Det finns flagranta exempel på kinesisk exploatering i Afrika, som i Zambia, där kinesiska företag upprätthåller vidriga förhållanden i koppargruvorna.

Men det avgörande är inte att se det flagranta, utan det typiska. En stor skillnad är naturligtvis att Kina inte är närvarande som före detta kolonialmakt eller militärt närvarande ens som hot. Istället är det de gamla imperialistmakterna som trappar upp sin militära närvaro i Afrika i strategiskt syfte att neka Kina tillträde till de råvaror landet behöver. I det globala maktspelet utgör Kina ännu en del av tredje världen, som inom FN, där Kina är en ledande medlem i utvecklingsländernas G grupp där också de flesta afrikanska länder ingår.

Den dubbla identiteten — ett expansivt kapitalistiskt land som ännu har ena benet i tredje världen — ger ett specifikt framträdande på den internationella arenan och som kapitalexporterande land. Till kapitalexporten skall då sägas att den kraftigt domineras av statliga företag, ofta i nära samarbete med och subventionerade av den kinesiska staten.

De transnationella storföretagen, som dominerar kapitalismen i Kina, exporterar kapital till Kina, inte från Kina. Samtidigt ger den exportinriktade utvecklingslinjen ett allt större kapitalöverskott i staten — genom skatter och privatiseringar — som inte kan investeras i Kina utan att slå undan benen på denna utvecklingslinje, ett överskott som framförallt investerats i valutareserver och på världens finansiella marknader, men som idag i växande utsträckning används för direkt-investeringar i andra länder.

De ekonomiska utlandsrelationerna är strikt affärsmässiga i enlighet med Kinas utrikespolitiska doktrin om att inte intervenera i andra länders inre angelägenheter.

Kina ställer inga politiska villkor och tar inga politiska hänsyn för vare sig investeringar, bistånd eller handel. Det är bara den affärsmässiga fördelen som räknas.

Så är det belysande att Kina år passerade USA som största importör av olja från Saudiarabien och att kinesiska oljebolag varit synnerligen aktiva vad gäller investeringar i det ockuperade Irak.

Om vi återgår till Afrika, så utgör Kina den främste importören av olja från Angola. De nära relationerna inleddes redandå Internationella Valutafonden, IMF, på sedvanligt sätt ställde krav på omfattande omstruktureringsåtgärder privatiseringar, budgetnedskärningar som villkor för nya lån. När regeringen i Luanda vägrade acceptera IMF-villkoren erbjöd Kina ett motsvarande lån till lägre ränta och utan annat utbyte än ett långsiktigt kontrakt på rätt att köpa Angolas olja till världsmarknadspris.

Det var en rent affärsmässig uppgörelse från Kinas sida, men i åtminstone detta fall till ömsesidig nytta.

Under talet har Kina i växande utsträckning uppträtt som konkurrent till IMF där Kina numera är medlem. Så beviljades Argentina ett lån på drygt 80 miljarder kronor från Kina, detta sedan Argentina vägrat acceptera Okonflikt slar mot japans bilforetag Lånet var ingen allmosa, då det gavs i den kinesiska valutan yuan, vars värde lär stiga över tid.

Men det gav ändå Argentina möjlighet att välja sin egen politik. Nyligen rapporterades att Afrika söder om Sahara är det område i världen som haft den bästa tillväxten under talet. Det handlar om tillväxt av nästan Okonflikt slar mot japans bilforetag, men det finns ändå substans i utvecklingen. Under den första delen av talet fram till ökade världsmarknadspriserna på råvaror, till fördel för de råvaruproducerande länderna i Afrika. Det var ett signifikant trendbrott.

Eftersom råvarupriserna dessförinnan fallit successivt i över tjugo år, som ett resultat av de ojämlika handelsrelationerna "Okonflikt slar mot japans bilforetag" nord och syd. Kina spelar en viktig roll för detta trendbrott. Kapitalismens utveckling i Kina har skapat större konkurrens om ett begränsat råvaruutbud, vilket drivit upp priserna.

Vi står inför personer som inte är här för att protestera utan för att slå EU- kommissionen beslutade att ersättningen stred mot EU:s regler. Den diplomatiska konflikten mellan Japan och Kina om en omstridd ögrupp slår hårt mot Japans största biltillverkare.

Japanska biljättar Okonflikt slar mot japans bilforetag utveckla elbilar ihop block men på lokal nivå är motståndet mot idén inte lika kompakt, skriver SvD.

USA:s president Donald Trump gjorde här om dagen sitt första besök i en konfliktzon sedan han tillträdde presidentposten.

Obama slår Clinton som den mest beundrade kvinnan.

MORE: Emerson i soderhamn varslar 200

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde