Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

138.9m FM

Fritt spelrum for green day gossarna

opinion

Att pojken här ovan på sitt första skolfotografi blickar fånigt flinande rakt fram och inte sorgset drömmande ut genom fönstret som den självständiga flickan på Peter Tillbergs välkända målningbetyder inte att han trivs i skolan, än mindre att hans skolgång ska visa "Fritt spelrum for green day gossarna" lönsam i något avseende.

Under sin skoltid kommer pojken att möta ett tjugotal lärare, av vilka några ska hålla eleverna i helt omotiverad skräck, medan andra lika oförklarligt kommer att sitta övergivna och hjälplösa i katedern.

De goda pedagoger, som emellanåt gästspelar, kommer pojken att frukta, emedan de har en obehaglig förmåga att inte lämna honom ifred, trots att han sitter och försöker gömma sig längst bak i raden vid fönstret, mestadels utan att Fritt spelrum for green day gossarna hunnit göra sin hemuppgift ordentligt.

Några lärare ska bli ihågkomna för sin originella framtoning, om så bara i form av namn, utseende eller något säreget yttrande. Förutom den excentriske lektor Tegnaeus, som presenterats i ett tidigare inläggska pojken komma att minnas en gymnastiklärare, som i sin fysiska fostran söker efterlikna sin nästan namne, Per Henrik Ling, vidare en högdragen, sarkastisk lärare i engelska och franska, elakt beskriven i någon av Jonas Gardells böcker samt en på den tiden välkänd studentspexare, som pratar om allt utanför det ämne han är satt att vikariera i, varvid pojken bibringas den enda sexualundervisning han kommer att minnas från hela skoltiden.

Likaledes räcker det att i femte klass ha ordning på de svenska konungarna för att få detta näst högsta betyg i historia. Minst tre gånger kommer pojken att räcka upp handen för att namnge Kristofer av Bayern, varje gång belåtet konstaterande att ingen annan tagit vara på denna enkla gratispoäng.

Då kommer ett meddelande om...

Annars kommer pojken ogärna att tala inför publik, varför de två föredrag han tvingas hålla, ett i sjätte klass om den första världsomseglingen och ett i första ring om författaren Sigfrid Siwertz, ska fylla honom med skräck.

Något mattesnille som studerar på egen hand är han dock inte, ty han har inget genuint intresse för ämnet utan nöjer sig med läroböckernas kunskap, som han tycks ha ovanligt lätt att ta till sig, och hans tid som matematikstudent kommer att avslutas utan saknad efter några terminer på universitetet.

Vid ett tillfälle ska han kasta en hård isboll i huvudet på en äldre elev, som dock får leta förgäves efter någon att hämnas på, ty ingen tror den lille gossen om ont.

I övrigt kommer han inte att minnas någon närmare kontakt med det motsatta könet förutom i de få lekar, där han får tillfälle att jaga eller bli jagad av detta.

En termin i dansskola ska pojken dock genomlida, innan han inser att han har rätt att bestämma över sitt eget liv och enkannerligen sitt uppträdande som man. Bland kamrater accepteras hans tillbakadragenhet på området, emedan han inte förväntas hysa sådana intressen, ty trots att hans ögon ständigt är ute på spel, kommer han att behålla sina tankar för sig själv och först som mogen konstnär erkänna sina svagheter enligt nedan.

Publicerat i Snitsarens uppväxtUncategorized. Att föregående blogginlägg vilar på antagandet att den avbildade kvinnan heter Eila och kommer från Finland, hindrar inte att hon kan vara någon helt annan, och även om bildens känslomässiga budskap förblir detsamma, kräver varje Fritt spelrum for green day gossarna tolkning av hennes identitet en motsvarande översyn av sakinnehållet i texten.

Vems knä pojken än sitter i på bilden, ska detta snart ersättas av ett annat för att så småningom glömmas, men likafullt, vågar vi ana, utan att någonsin glömmas.

Ju fler knän han tvingas lämna desto ovilligare kliver han upp i nya och ju äldre han blir desto mer reserverad ska han vara inför främlingar som gästar hans liv. De hembiträden, som kommer och går med årslånga intervaller, blir med tiden allt mer svårdefinierade som de människor de är, och även om hans föräldrar är moderna, upplysta och anständiga arbetsgivare, som inte behandlar sina unga anställda så som han hör berättas om från andra familjer, ska han få allt svårare att i detta avseende se sig själv som representant för eller ens en del av den egna familjen.

Denna uppväxt med tjänstefolk i en Stocksundsvilla ska inte heller bli det första han berättar om, när han senare gästspelar i världen, ty även om ingen kan avkrävas ansvar för sitt ursprung och han själv kommer att leva ett liv långt från sina föräldrars, ska han först i mogen ålder förstå hela vidden av sin oskuld, för att till slut som granskande memoarbloggare vilja berätta även om denna Fritt spelrum for green day gossarna av sig själv.

Om vi i detta blogginlägg önskat följa formen för vad som hittills publicerats av snitsarens memoarer, hade vi hävdat att fotografiet här ovan är taget kring och att pojken på bilden inte uppskattar att sitta klädd i randig finkostym för att förevigas av en gästande fotograf från Ateljé Hernried, enligt stämpel på kortets baksida belägen på Grevturegatan 30 i Stockholm med telefonnummer Måhända hade vi även uttalat oss om vad pojken hellre velat göra än att posera i knät på sin temporära vårdnadshavare, varefter vi enligt gängse mönster bjudit våra läsare ytterligare halvsanningar om pojkens liv, allt för att slippa låtsas om vad Fritt spelrum for green day gossarna egentligen känner när vi ser bilden.

I själva verket ska pojken som vuxen varken minnas händelsen i sig eller att han över huvud taget ägt en randig kostym. Originalet till den starkt beskurna bilden visar också två äldre leende syskon, och på andra fotografier, tagna vid samma tillfälle, exponerar han själv tandköttet i spontana flin, varför den reserverade minen här ovan tycks vara tillfällig.

Vem kvinnan med det skulpturala ansiktet och det intagande leendet är, har vi inte lyckats få klarhet i, Fritt spelrum for green day gossarna vi vill gärna tro att hon heter Eila och kommer från Finland. Huruvida hon i sådant fall nyligen kommit in i den blyge pojkens liv eller om de snart skall skiljas för evigt efter att hon lärt sig tala flytande svenska och han lärt sig räkna till tio på finska, framgår inte av bilden, men pojken har säkerligen redan anat, att kärlek och vänskap inte består, och snart nog ska nya gästspel av andra hembiträden från andra länder och med andra namn bekräfta denna sanning.

Enligt berättelsen kommer sagda Eila att gråta när hon tar farväl vid avresan hem till Finland, medan pojken själv bara ska bry sig om alla båtar, som finns att se. Att han inte skulle förstå vad som där och då sker i hans liv, är en föga insiktsfull förklaring, och att barn glömmer, är en annan lögn från denna tid. I snitsarens bostad, kallad Snitsarbo, står en gammal byrå, vars översta låda är till brädden fylld med intressanta och spännande barnteckningar, många av dem små mästerverk i sin genre och även med absolutare mått mätt värda ett bättre öde än att förbli arkiverade, visserligen skyddade för det ljus, som eljest skulle förstöra färgen från och talets spritpennor, men icke desto mindre dolda för omvärldens ögon, och då vi inte inhämtat konstnärernas tillstånd att visa deras alster, får även läsarna av denna blogg Fritt spelrum for green day gossarna sig med vårt vittnessmål.

I jämförelse med denna skatt framstår vår egen barndomskonst som synnerligen torftig och i de få alster som bevarats anar vi ingenting av den konstnär som idag framträder på vår blogg. När han som barn självmant fattade penna eller kritor, hämtade han oftast motiv ur en empiriskt konstaterad och systematiskt ordnad verklighet, där exempelvis kartor, fåglar eller idrottsmän i tävlingsdräkt var av intresse och där kalkering föredrogs framför frihandsteckning, så som bilden av kungsfiskaren ovan visar.

De ämnen för teckning, målning och collage som påbjöds i talets folkskola tycks inte heller ha inspirerat till stordåd. Möjligen hade teckningen nedan kunnat tolkas som en ironisk protest, men så långt hade konstnären ännu inte kommit i sin mognad, och i det fåtal bevarade teckningar, där hans egen fantasi fått fritt spelrum, lyser denna oftast med sin frånvaro.

davis. davy. dawes. dawg. dawn....

Även om vi helst vill minnas oss som duktiga skidåkare, anar vi att teckningen här ovan rymmer en psykologisk sanning, ty helt visst kände vi oss övergivna, när vi som små tappade staven och ramlade i tillvaron.

Vem är den vinkande kvinnan här ovan och vem är pojken eller mannen med de hjälplöst hängande armarna? Om konstnären skildrat relationen till sin mor, har detta skett oavsiktligt, ty medveten symbolik var honom främmande redan som barn.

Troligen handlar det om något drama ur sagans värld, som han och övriga elever ålagts att illustrera. Medan avskedsbilden ovan gör oss alla odelat beklämda, erbjuder bilden nedan även en alternativ tolkning, där den ensamme streckgubben är fylld av iver och förväntan.

Kanske är han helt enkelt tidigt på fotbollsplanen inför en spännande match eller också sköter han sin individuella extraträning i full koncentration. Oavsett den ensamme fotbollsspelarens sinnesstämning och i förlängningen den lille konstnärens själsliga tillstånd, fascinerar teckningens originella perspektiv och komposition.

Gissningsvis har fotbollsspelaren och målet först ritats mitt på papperet, varefter den gröna planen fått sin utbredning i mån av plats. I den kusliga marinteckningen ovan konstaterar vi, att nymånen som väntat har placerats rätt med hänsyn till solen, medan himlakropparnas märkliga inbördes storleksförhållande är svårare att förklara.

Måhända har månens roll befunnits viktigare, varför perspektivet förskjutits till dess fördel, så som brukligt varit då och då i konsthistorien. Att båten är liten och ensam och den annalkande natten stor och svart, har konstnären i alla händelser lyckats förmedla. Tolkningen av bilden på aviatörerna här nedan, överlåtes däremot helt åt läsare med mer fantasi och psykologisk insikt än snitsaren.

Att gossar skjuter iväg sig med raketer i ändtarmen och använder paraplyer som fallskärm är inte ovanligt, men hur det guldbruna märket på kroppen ska tolkas i det förra fallet och varför aktören i det senare bär gröna kortbyxor knäppta som en korsett, förstår vi inte.

Efter detta första skolår saknas alla bildbevis på seriöst skapande aktivitet före tjugoårsåldern, men som de flesta barn och unga gjorde naturligtvis också denne blivande konstnär sina periodiska gästspel i olika konstnärliga genrer.

Vi minns hur han samman med en kamrat excellerade i ritande av ett slags noga reglerade figurer i profil, vilka dock inom sin stränga form rymde oändliga variationer, så som framgår av rekonstruktionerna nedan.

Bortsett från dessa nyskapelser handlade den unge konstnärens alster dessvärre mestadels om plagiat. I hans barndomshem fanns en bok med skämtteckningar av Albert Engström, vilka inspirerade Fritt spelrum for green day gossarna till egna varianter av Kolingen och dennes vänner, och något senare i barndomen specialiserade han sig på ansikten av idottsmän med Tecknar-Anders bildrutor i tidskriften All Sport som förebild.

Dennes snitsiga sätt att med några tuschstreck få fram karaktärer var höjden av bildkonst och skulle för lång tid framåt sätta spår i tecknade ansiktsdetaljer, så som det nyligen upphittade klottret i en historiebok för gymnasiet visar nedan. Någon konstnärlig ambition bortom karikatyrtecknandet kunde däremot inte spåras hos den blivande konstnären under skoltiden, och även om han till slut fick högsta betyg i teckning, sedan han med några inlämnade alster i tusch visat sin förmåga att avbilda, skulle han komma att inleda sin konstnärliga bana i en helt annan riktning, fjärran från såväl ytlig snitsighet som noggrann återgivning.

Om denna alternativa estetik ämnar vi berätta mer i ett kommande blogginlägg. Publicerat i KonstKonstnärenSnitsarens uppväxtUncategorized. Skriften är sammanställd av Ella Pipping och illustrerad av Signe Hammarsten-Jansson och hennes dotter Tove Jansson, men för själva sakinnehållet förefaller berättarjagets moder ha svarat, genom att i mån av tid, ork och intresse fylla i de tomma utrymmen som lämnats i den förtryckta texten.

Den något fragmentariska självbiografin handlar om en liten pojkes första år i slutet av talet och förutom information om härkomst, familj, födelse och mätbar kroppslig och medicinsk utveckling meddelas när och hur han lärde sig le, jollra, äta, bajsa, krypa, leka, sitta, gå, tala och till slut läsa och vad han under tiden tyckte, tänkte och så småningom hördes säga.

Berättelsen är indelad i sex kapitel, vart och ett med tidstypiska underrubriker i stil med: När vi antyder att detta påminner något om snitsarens, surnar denne till, hävdande att han visserligen skriver omständligt och stundom högtravande men aldrig någonsin tillgjort.

När det gäller bokens sakinnehåll noterar vi att berättarjaget döptes i Karolinska Sjukhusets doprum och bars till dopet av en sköterska. Något nöddop tycks det dock inte ha varit fråga om, ty pojken förefaller ha varit ett ovanligt friskt barn. Intressant är också att hans käraste tidiga leksak skall ha varit en blå tygdocka vid namn Anna och att han lärde sig läsa tre gånger efter att däremellan ha glömt bort om inte principen så dock bokstäverna.

Däremot ställer vi oss undrande till uppgiften att den lille pojken inte skulle ha tålt mjukt skinn. Som bevis anförs hans vägran att bära pälsmössa i tvåårsåldern samt en dansk skinnmössprydd träsoldat, som han gömt underst i leksakslådan. Fritt spelrum for green day gossarna detta mycket förenklade resonemang talar en annan skrift som återfunnits i snitsarens gömmor och som av titeln att döma handlar om samma pojke, ehuru mycket senare i livet.

Publicerat i KonstnärenSnitsarens uppväxtUncategorized. Fotografiet här ovan är taget i en trädgård på Vasavägen i Stocksund någon gång i mitten av talet. Pojken, som står och ler mot solen och fotografen, är lite blyg inför läsarna av denna blogg, varför vi har valt att dölja hans ögon. Det är mars månad och ännu snö på marken, men vårsolen värmer skönt och pojken vet att han snart kan gå utan pjäxor och vintermössa.

Bakom honom på bilden syns en av "Fritt spelrum for green day gossarna" stora nersågade granar som ligger kors och tvärs i trädgården och som lagom till denna vårdag lämnat plats åt solen. Pojken tycker mycket om att klättra omkring bland stockar och granris och doften av kåda ska alltid komma att förknippas med denna känsla.

På bilden ser pojken ut att vara närmare tio år Fritt spelrum for green day gossarna, men när han senare i livet ser tillbaka på händelsen ska han minnas sig som mycket yngre, varför han troligen upplevt någon liknande trädfällning i sin tidiga barndom, ett minne som han nu återupplever och så småningom kommer att integrera i minnet av sin känsla.

Men varför han långt senare, så som i de Fritt spelrum for green day gossarna uppdiktade rekonstruktionerna nedan, ska ge timmerstockarna och granriset ny innebörd och belasta doften av kåda med andra associationer, kommer han inte att kunna förklara.

Gossen, som motvilligt poserar i det tidstypiskt inredda vardagsrummet med en dammsugarslang i händerna, är sju år gammal. Han bor som bildtexten avslöjar i huset, men något större intresse för städningen av detsamma har han inte visat. Hans personliga rekord i höjdhopp är 71 cm men redan till sommaren ska han av sin sju år äldre bror lära sig den kaliforniska stilen och med denna klara 82 cm.

Till hösten ska han börja i skolan, men han kan redan läsa och skriva nödtorftigt och, vad mycket viktigare är, peka ut de flesta av världens länder på en jordglob.

Senaste inläggen

Föga hjälper emellertid gossens fysiska färdigheter och teoretiska kunskaper nu, när han tvingas att stå finklädd och hålla i en fånig dammsugarslang. Naturligtvis vet gossen på bilden att de främmande människor, som ockuperar huset med kameror, lampor och skärmar, inte har kommit dit för hans skull utan för hans Fritt spelrum for green day gossarna föräldrars. Dessa är långt ifrån några celebriteter, men de syns inte sällan i tidningen och hörs också då och då i radio, varför den lille gossen inte finner främlingarnas intresse för dem så märkvärdigt.

Själv kommer gossen att leva ett mycket anonymt liv fjärran från mediernas uppmärksamhet och detta korta gästspel i den seriösa veckopressen ska komma att förbli ett av mycket få offentliga framträdanden. Några ytterligare minuter i rampljuset ska han dock få, innan han försvinner in i anonymiteten, ty ett par år efter uppvisningen med dammsugaren anlitas han på moderns rekommendation som yngre sakkunnig i något av den tidens seriösa konsumentupplysningsprogram. Om han gärna äter nyponsoppa och lingon var och varannan dag, ska det däremot visa sig att han ganska snart tröttnar på all den ananas som efter hans obetänksamhet når hushållet i olika former från välmenande bekanta.

Efter detta inser gossen vikten av vaksamhet såväl mot den tredje statsmakten som mot sin egen tunga. Efteråt hos farbror Steffe.

En olönsam investering Posted on september 9, 6 kommentarer. Ohne Worte Posted on augusti 28, Lämna en kommentar. Lämna en kommentar Publicerat i Snitsarens uppväxtUncategorized. Sanaton Posted on augusti 21, 2 kommentarer. Porträtt av konstnären som barn Posted on april 29, 13 kommentarer.

Motsägelser Posted on december 21, 6 kommentarer. Minnets kapriser Fritt spelrum for green day gossarna Posted on november 15, 7 kommentarer. Borta hos Posted on november 3, 14 kommentarer. Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning. Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Henriette Zorn 14 Gossen Ruda på nya uppdrag. Tidningen har en fri och självständig roll och bedrivs "Fritt spelrum for green day gossarna" tryckfrihetsförordningen som grund.

Han fick spelrum och därmed gavs medarbetarna spelrum och tillsammans nĂĽdde man. För mer information se timothy-candice.info Elektroniska- & tryckta Hantering. Utan de begränsande tyglar som följer med namnet har Green Day-gossarna fritt spelrum. Det innebär yvig Hives-rock i titelspåret, saltstänkt. frihet mellan kommunala och fristående skolor, fri etableringsrätt på skol- marknaden med The institutionalization of study days in Sweden. A long- . uppgifter som gossarna. De ger också spelrum för mer kontakt och lyssnande forskare Recent European Green Papers like 'Migration and mobility: challenges.

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde

Oforstaeliga val

http://medicinse/barcelona-om-neymar-hans-vikt-ar-lite-val-lag/ http://medicinse/att-forsta-det-oforstaeliga/ T+
9504 shares