Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

125.1m FM

4 av 10 modeller kan ha atstorningar

opinion

Patienter med ätstörning vårdas idag inom flera olika specialiteter och på flera vårdnivåer. Basansvaret för att utreda, diagnostisera och behandla personer med ätstörningar finns inom barn­ och ungdomspsykiatriska kliniken BUP och inom de vuxenpsykiatriska klinikerna inom Stockholms läns landsting SLL.

För att komma åt problemet...

Primärvården utgör första linjens psykiatri men erbjuder normalt ingen ätstörningsbehandling. Primärvården ska dock kunna screena för och diagnostisera misstänkta ätstörningsproblem samt ge stöd och eventuellt lågintensiv behandling, framför allt med fokus på att normalisera ätandet och under medverkan av en dietist.

Alternativt kan primärvården remittera till barn­ och ungdomspsykiatrin, vuxenpsykiatrin eller till den specialiserade ätstörningsvården. Vuxna patienter med ätstörning och kontakt inom psykiatrin kan hänvisas till primärvården för somatisk undersökning och kontroller.

Skolhälsovårdens uppdrag är att förebygga ohälsa. Det finns ett vårdprogram för Stockholms kommunala skolor med målsättning att fånga upp elever med ätstörning, ge primära råd och stöd och förmedla vidare kontakt inom vården. Ungdomsmottagningar erbjuder information, rådgivning och stödjande samtal i frågor om livsstil och levnadsvanor, där kost och vikt ingår. Ungdomsmottagningarna vänder sig vanligen till ungdomar mellan 12 och 23 år och "4 av 10 modeller kan ha atstorningar" inte primärt i uppdrag att arbeta med ätstörningar, men i praktiken återfinns där många med lindrigare ätstörning och annan problematik.

BUP och de vuxenpsykiatriska klinikerna har basansvaret för att utreda, diagnostisera och behandla personer med ätstörningar. Inom den specialiserade psykiatrin behandlas patienter med lättare ätstörningar och psykiatrisk samsjuklighet, huvudsakligen på vuxenpsykiatriska mottagningar. Ett mindre antal patienter med allvarlig ätstörning vårdas inom psykiatrisk heldygnsvård.

Dessa patienter har ofta 4 av 10 modeller kan ha atstorningar in akut och remitteras i allmänhet vidare till specialiserad ätstörningsvård. Vuxna patienter i svår svält där allmäntillståndet är allvarligt påverkat läggs ibland in på invärtesmedicinsk vårdavdelning, framför allt i akutskedet, när avancerad medicinsk övervakning är nödvändig.

I allmänhet remitteras dessa patienter vidare efter några dagar till vuxenpsykiatrin eller till den specialiserade ätstörningsvården. Uppdraget är detsamma för samtliga vårdgivare men enbart SCÄ får ta hand om patienter som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård - LPT vård enligt LPT får endast bedrivas av landstingsdrivna enheter. Målgruppen är personer i alla åldrar med ätstörning som huvuddiagnos. Specialistvård är avsett 4 av 10 modeller kan ha atstorningar patienter med allvarlig ätstörning som inte kan ges adekvat vård 4 av 10 modeller kan ha atstorningar basnivå, framför allt där konkret ätträning och nutritionsbehandling är nödvändig.

Patienter kan hänvisas med remiss eller söka själva. Specialistvården kan erbjuda vård på flera nivåer öppenvård, dagvård och heldygnsvård men har ingen akutverksamhet. Remiss kan underlätta vid prioritering men är inget krav. På specialistklinikernas respektive hemsidor finns formulär för egenanmälan där patienter själva kan be om bedömning för specialistvård. Ätstörningar utgör komplexa sjukdomsfenomen med stora individuella skillnader där biologiska, psykologiska och sociokulturella faktorer samverkar med predisponerande, utlösande och vidmakthållande faktorer.

Predisponerande faktorer kan vara genetisk sårbarhet, personlighetsdrag präglade av osäkerhet, ängslan och perfektionism samt familjekulturella faktorer. Dessa kan vid olika tidpunkter samspela med utlösande faktorer, så som traumatiska livshändelser, separationer i familjen eller mobbning, och framkalla debut av ätstörning. Missnöje med kropp och vikt kan leda till bantning och på så vis fungera både som en utlösande och en vidmakthållande faktor när ätstörningen väl är ett faktum.

Även oavsiktlig viktnedgång till följd av annan sjukdom eller dylikt kan medföra positiv feedback från omgivningen, vilket i sin tur kan trigga igång en ätstörning.

Tecken på ätstörning hos barn och ungdomar kan vara utebliven viktuppgång, allmän försening i utveckling och längdtillväxt samt menstruationsbortfall hos flickor.

Övriga tecken kan vara nedsatt hudtemperatur, perifer cyanos och torr och sprucken hud. Mycket gravt avmagrade patienter kan ha fin luden behåring, så kallad lanugobehåring i ansikte, nacke och på ryggen. En störning som karakteriseras av avsiktlig viktnedgång, framkallad och vidmakthållen av patienten själv. Störningen uppträder oftast hos tonårsflickor och yngre vuxna kvinnor men även tonårspojkar och yngre vuxna män kan drabbas, liksom barn strax före puberteten och kvinnor fram till menopaus.

Störningen är kopplad till en specifik psykopatologi, där förändrad kroppsuppfattning dominerar. Rädslan för fetma och övervikt blir en övervärdig idé och patienten strävar efter en låg kroppsvikt. Undernäring av varierande svårighetsgrad förekommer ofta, med sekundära endokrina och metaboliska rubbningar samt störda kroppsfunktioner. Syndromet karakteriseras av återkommande hetsätningsepisoder samt överdriven upptagenhet med viktkontroll som leder till ett mönster av hetsätning som följs av kräkning eller bruk av laxantia.

Denna störning delar många psykologiska faktorer med anorexia nervosa, bl a en överdriven oro för kroppens utseende och vikt.

Upprepade kräkningar medför ofta elektrolytrubbningar och fysiska komplikationer. Det finns ofta, dock ej alltid, en anamnes på någon episod med anorexia nervosa månader eller år tidigare. ICD finns att ladda ner på Socialstyrelsens webbplats. I DSM-5 specificeras 4 av 10 modeller kan ha atstorningar huruvida det rör sig om en subtyp med enbart självsvält eller en subtyp med hetsätning och självrensning kräkningar, laxantiabruk, diuretikabruk osv.

I DSM-5 specificeras också huruvida det rör sig om en subtyp med kompensatoriskt beteende i form av självrensning dvs. Denna kategori används vid ätstörningar som inte fullt ut uppfyller kriterierna för någon av de tre ovanstående grunddiagnoserna. Tidig upptäckt och snabbt insatt behandling har i forskning visat sig vara de viktigaste predicerande faktorerna för en god prognos. Skolhälsovård, primärvård och ungdomsmottagningar har ett viktigt uppdrag i att upptäcka tidiga tecken på utveckling av ätstörningar.

Vid anorexia nervosa tycks psykiatrisk samsjuklighet framför allt depression, ångestsyndrom och missbruksämre socialt fungerande, låg initial vikt och längre sjukdomsduration utgöra prognostiskt ogynnsamma faktorer. Vid bulimia nervosa verkar depression, missbruk, dålig impulskontroll och sen debut medföra en sämre prognos.

För hetsätningsstörning saknas evidens för prognostiska faktorer. Överlag tycks dock prognosen vara något bättre för hetsätningsstörning än för övriga ätstörningsdiagnoser. Anorexia nervosa medför en förhöjd mortalitet.

För bulimia nervosa finns det däremot ingen evidens för förhöjd mortalitet. De vanligaste dödsorsakerna vid anorexia nervosa är suicid och svältrelaterade somatiska konsekvenser så som hjärtarytmi och organsvikt. Risken för en för tidig död är särskilt stor tidigt under förloppet, vid mycket låg vikt samt i samband med alkohol­ och drogmissbruk.

Inget problem i Sverige

Studier pekar på att incidensen av ätstörningar har ökat under de senaste åren 4. Ungefär 0,5 till 1 procent av kvinnor i övre tonåren eller vuxenåldern uppfyller kriterierna för diagnosen anorexia nervosa.

Examensarbete 10 poäng .. 4....

Ungefär 1 till 2 procent av kvinnor i övre tonåren och i vuxen ålder uppfyller kriterierna för diagnosen bulimia nervosa. Övervikt och fetma betraktas inte i sig som ätstörningar, men avgränsningen gentemot dessa diagnoser kan ibland vara oklar då ett stört ätbeteende naturligtvis kan utgöra en del "4 av 10 modeller kan ha atstorningar" problematiken.

Utan att nödvändigtvis uppfylla kriterierna för en ätstörningsidagnos rapporterar 10 procent eller fler av kvinnor i övre tonåren eller vuxenåldern symtom på ätstörningar. Uppskattningsvis finns det mer än 20 flickor och kvinnor i Stockholms län som lider av någon form av ätstörning. Av dessa torde cirka 1 till 2 ha diagnosen anorexia nervosa och 2 till 4 bulimia nervosa. Med tanke på att bara omkring 3 personer per år behandlas inom den specialiserade ätstörningsvården och drygt 1 inom BUP och inom vuxenpsykiatrin finns det ett stort mörkertal av patienter som aldrig uppmärksammas av vården.

Ätstörning är vanligare hos kvinnor än män: Orsakerna bakom ätstörningar är mångfasetterade och det finns inte evidens för några entydiga orsakssamband.

Personer med ätstörningar uppvisar stora individuella skillnader men vissa drag återkommer, så som upprepad bantning med stora viktfluktuationer, negativ självbild, överdriven noggrannhet, höga ambitioner och perfektionism. Andra personlighetsdrag som har satts i samband med ätstörning är tvångsmässighet och svårigheter att tolerera och hantera negativa affekter såsom ilska och frustration.

Genetiska faktorer har betydelse för uppkomsten av ätstörningar, även om det i dagsläget i likhet med många andra psykiatriska tillstånd inte är känt exakt hur det genetiska inslaget påverkar sjukdomsrisken 5. Övervikt eller snabb viktuppgång hos barn är också en riskfaktor för senare utveckling av ätstörning. De kroppsideal som förmedlas via media, reklam etc. En svensk undersökning visar att hälften av alla flickor på högstadiet anser att de är för tjocka och 18 procent av dem har försökt att gå ner i vikt 6.

Risken att drabbas av en ätstörning förefaller vara ökad inom idrotter där både kropp och prestation framhävs, så som konståkning, gymnastik och dans.

Inom idrotter så som löpning, cykling, klättring och orientering, där en lätt kropp ger fördelar gentemot andra tävlande, kan det finnas en ökad risk för ett okontrollerat bantande. Familjemönster och -vanor förändras i takt med tiden, vilket t ex har medfört att man på många håll alltmer sällan äter middag 4 av 10 modeller kan ha atstorningar i familjen och att snabbmat blivit vanligare. Ett sådant individualiserat ätande behöver inte i sig innebära en ökad risk för ätstörningsbesvär, men kan göra det svårare att etablera sunda matvanor hos barn och ungdomar.

I familjer där det förekommer alkoholmissbruk, depression eller övervikt är även ätstörningar vanligare. Det finns ett flertal somatiska tillstånd som kan medföra symtom i form av problem med ätandet och viktminskning:.

Många patienter med ätstörningar har också andra diagnoser. Hos vuxna patienter förekommer psykiatrisk samsjuklighet hos upp till 70 procent. Vanligast är ångestsyndrom, depression, missbruk, och personlighetsstörningar. Även för barn är ångestsyndrom och depression de vanligaste komorbida diagnoserna, men olika typer av neuropsykiatriska tillstånd är också vanliga.

Även somatisk samsjuklighet förekommer, där en ätstörning hos en person med diabetes mellitus kan utgöra en särskilt komplicerad situation. Med hänsyn till den stora samsjukligheten är samarbetet mellan olika vårdenheter av stor betydelse. Samverkan bör ske genom gemensam vårdplanering där ansvaret fördelas mellan berörda enheter så att flera behandlingar kan pågå samtidigt. Denna form av samverkan möjliggör också ett ökat fokus på patientens motivation och medverkan. Depressiva tillstånd och ångestsyndrom är vanligt förekommande vid alla former av ätstörningar.

Utöver egentlig depression är också dystymi vanligt. Det kan emellanåt vara svårt att avgöra om nedstämdhet och ångest utgör en separat problematik hos patienten eller i första hand bör ses som en effekt av undernäring. Ofta minskar nedstämdheten i takt med att ätandet förbättras och det är inte alltid självklart att antidepressiv medicinering tillför något i behandlingen av en undernärd person.

Samtidigt kan depressiviteten naturligtvis också ha andra orsaker än undernäring och sedvanlig medicinering bör då erbjudas. Sömnsvårigheter hör ofta 4 av 10 modeller kan ha atstorningar bilden och kan behöva behandlas med insomningsmedicin under begränsad tid. Bland ångestdiagnoserna är generaliserad ångest, social fobi och agorafobi de vanligaste hos personer med en ätstörning. Suicidalitet och självskadebeteende förekommer hos mer än 20 procent av patienter med ätstörningar 4 av 10 modeller kan ha atstorningarofta kopplat till nedstämdhet och ångest.

Självskadebeteende är vanligare vid ätstörning där hetsätning ingår som en del av symtombilden. Särskilt hos ungdomar med bristande anpassningsstrategier och affektreglering kan impulsivitet, tvångsmässighet och stark självkritik medföra en ökad risk för självskadebeteende.

Ätstörningsbehandlingen bör ta hänsyn till dessa bristande förmågor. Skärningspunkter mellan ätstörning och neuropsykiatriska tillstånd så som autismspektrumtillståndADHD och Tourettes syndrom uppmärksammas allt mer i forskningen. Hos patienter med bulimia nervosa och hetsätningsstörning är förekomsten av ADHD förhöjd och vice versa.

4 av 10 modeller kan...

Här utgör impulsivitet en riskfaktor för hetsätningsepisoder och kompensatoriskt beteende. Hos patienter med anorexia nervosa är förekomsten av autismspektrumstörning förhöjd. ätstörningar, Patientens syn på sjuksköterskans omvårdnad och bemötande Det framkom att sjuksköterskan kan arbeta efter modellen för .

Samma diagnostiska system, DSM-IV, beskriver att bulimia nervosa innebär återkommande kan ha använt andra kompensatoriska metoder som fasta eller överdriven. Page Hur familjen "4 av 10 modeller kan ha atstorningar" ser olika ut beroende på vilken ätstörning den drabbade har fått. modell, och kan inte fungera som en vetenskaplig förklarings modell för ett Vi vet inte vilka familjefaktorer som skulle kunna ha prognostisk 9), eller öppna studier av behandlingseffekter vid familjeterapi (10 – 13).

4 av 10 modeller kan ha ätstörningar. RELATIONER fre 06 jul Brittisk studie: Problemet mer utbrett än man trott. Anorektiska modeller kan vara ett långt .

MORE: Ingen satsning pa gravida med atstorningar

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde