Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

130.6m FM

Htf ger dyster prognos for 2003

opinion

Musiken har alltid haft sina tvekamper och i en mångfacetterad omvärld är det få saker som är så stimulerande som att välja sida i en sådan. Det är dueller som tenderar att prägla hela decennier. Nu är det dags igen. Och valet står förstås mellan Ne-Yo och Chris Brown. Ne-Yo är lite äldre, 23 år, och skriver huvuddelen av sitt material själv. Han är givetvis snygg, lattefärgad och lyckas till skillnad från Moneybrother se glamorös ut i filthatt.

Chris Brown är 17 år och upptäckte att han kunde sjunga som Michael Jackson när han passerade målbrottet, d v s Htf ger dyster prognos for 2003 nyligen. Precis som Ne-Yo är han ljust mockafärgad och väldigt snygg, men Chris balanserar dessutom på den där fina gränsen mellan älskvärd tonårsthug å ena sidan och total svärmorsdröm med smilgropar i kinderna och nallebjörnar i sängen å andra sidan.

Han har dessutom en edge gentemot Ne-Yo i det att han kan dansa utav bara helvete. Själv har jag ovanligt svårt att välja sida den här gången, och även om jag lutar lite åt Chris Brown-hållet väntar jag med mitt beslut. "Htf ger dyster prognos for 2003" vill först se Ne-Yo göra en psykedeliadoftande albumtrilogi samt ett par filmroller, och från Chris Brown vill jag ha en minutersvideo med koreograferad dans i militäruniformer. Sedan ska jag svara på frågan om vem som egentligen är talets konung.

The instant 'fro for folks on the go! Erkänn att det rycker lite i baguetten. De flesta av oss har en sak gemensamt: Den köptes med stor säkerhet för en billig peng på någon skivrea eftersom vi kände oss moraliskt skyldiga att ägna oss åt en smula poparkeologi. Killen ifråga gick trots allt ned till vägkorsningen för 80 år sedan och sålde sin själ till djävulen för att vi skulle kunna lyssna på Lil Jon i dag.

Vi har sedan lyssnat på skivan en halv gång och ställt den i hyllan, eftersom den låter förfärligt.

NBC News German TV Shows...

Någonstans under bråten kan man om man lyssnar noga höra Robert Johnson klinka gitarr och sjunga lite med gnällig röst. Och ni vet det lika väl som jag: Han kan vara bloozens gudfader hur mycket som helst, men hans färdigheter när det gällde att spela eller sjunga hade inte ens räckt i Gamla Stans tunnelbaneuppgång — den där negern hade fått gå över till att kränga Situation Stockholm inom en vecka.

I dag kastar jag alltså Robert Johnson: Det spelar ingen roll eftersom det ändå är samma låtar på allihop. Åren — var på många sätt en märkligt intetsägande tid.

Millenniebuggen hade visat sig vara en bluff och samhället rullade på precis som vanligt. Och som för att ytterligare understryka hur statisk människans tillvaro egentligen är uppstod ännu en våg av Detroitinspirerad garagerock. För korta läderjackor kortades ytterligare hos skräddaren, smala jeans försågs med sandpapprade hål på knäna och conversedojor lindades med gaffatejp. Världen var redo att återigen låtsas att det var genom att idka nekrofili med de evigt överskattade liken i MC5 och Stooges.

Men garagehaussen blev kortvarig och marknaden kunde "Htf ger dyster prognos for 2003" svälja det jättelika utbudet av skinnjackor och Marshallstackar. Nu när vi skriver är det dags att summera läget i repo- förlåt, replokalerna. VUE Doldisar även när det begav sig, men fick åtminstone fem plus av Hükan Steen i en berömd konsertrecension: Dagboken på bandets "Htf ger dyster prognos for 2003" har vid det här laget inte uppdaterats på över två år.

Men Donnie glömmer inte lika lätt som Lennart: Sedan dessa besök har det tack och lov varit tyst. Första skivan hyllades, den andra stendog. På tredje skivan hade de plötsligt bytt stil och var countrykillar, dock utan framgång. Andraskivan blev dock ett brakfiasko och sångaren Craig hävdade plötsligt att han hade Aspergers syndrom och inte kunde turnera. Men medicinerna ska trots allt betalas och en tredje skiva lär vara på gång.

Tredjeskivan finns ute men jag vet inte någon som har köpt den. Jack White har dessutom fått ställa in flera spelningar eftersom hans ständiga gapande gett upphov till halsproblem. Jack gör instrumentala soundtrackskivor, Meg öppnar secondhandbutik på Möllevången. JET Drack sprit ur blomkrukor, gick barfota och tvättade sig inte. Arbetar trots detta med en ny skiva enligt hemsidan. Och små saker fyller dem fortfarande med glädje: Förväntningarna på den nya skivan från T.

Allt var redan förberett, skivbolaget hade utökat pressarnas kapacitet och kungakronan låg Htf ger dyster prognos for 2003 väntade i Warners kassaskåp. Lite överraskande då att han i stället ger ut en Donald Fagen Htf ger dyster prognos for 2003, ungefär samtidigt som Donald själv.

Jag tar av mig min fatcap i pur beundran. Detta är äkta ryder music. Testade min hypotes på lowriderkonnässören Grållan. Blekta vykort från en soldisig motorväg och hela den där sena talsgrejen. Vänliga hälsningar, Donnie Från: Om någon månad är allt detta allmän visdom, jag svär. Men det spelar förstås mindre roll eftersom ingen köper skivor längre ändå.

Gubbar med murarskjorta, ett Öresundståg, kvinnor med spetsiga skor, tiggare, datorer, Filip Hammar, indierave, tonåringar, djur i allmänhet, aktieanalytiker, sellouten som vann sudoku-VM, seglare, plasma-tv, lantbrukare, riksdagshuset, Hemköp, ojämna parkettgolv, Volvo XC90, internet, en fullsatt skidlift, Anette Norberg.

När schlagerskiten väl är överstökad någon gång i maj brukar det vara dags för Hultsfredshelvetet att dominera mediernas musikbevakning under någon månads tid. För att bevara sin sinnesro ska man förstås helst hålla sig långt borta från båda fenomenen, men om man ändå tvingas välja är faktiskt melodifestivalen att föredra.

Här är några oomkullrunkeliga argument: Melodifestivalen 10 poäng, Hultsfred 0.

Nyhetsdygnet tisdag 25 februari HTF-klubbar...

Dags att lägga ner, Rockparty. Fuck you väldigt mycket för den här tiden. En gång, jag och en kompis stod utanför Crush på Amiralsgatan och skulle plocka några indiebögar och sånt. Så kom det en isländsk tjej och frågade om Htf ger dyster prognos for 2003 var bögar! Sen min kompis körde över han snålbögen med cykelen, jag svär. Sen en annan gång, jag och min kompis såg Gonza gå runt med sån björndräkt på Triangelen. Sån riktig tönt med massa småbrudar och tv-kameror och shit.

Så min kompis bara drog kniv och högg han, rätt i björnmagen! Fast det måste varit sjuuukt mycket stoppning i för jag såg han i Tracks på teve sen.

Keep it real, Lilleman. Om man tar ett gammalt swindieband från Piteå och skalar bort gitarrpedalerna, basen, trummorna, den ungdomliga lyssnarskaran och tre bandmedlemmar — vad återstår då? En åldrande norrlänning som inte kan sjunga men enligt klassisk DIY-tradition envisas ändå. Andreas Mattsson heter han, för övrigt.

Regeringen ska snabbutreda om statliga...

Hans nya skiva The lawlessness of the Htf ger dyster prognos for 2003 classes är ett typiskt exempel på musik som rutinmässigt brukar kallas bräcklig, besjälad och hudlös. Rent konkret innebär det att killen i dryga 48 minuter trevar längs gitarrhalsen och så gott det går försöker följa efter med rösten, bara för att se det hela spricka gång på gång. Andreas sliter med de enkla sångmelodierna som ligger aningen för högt för hans kapacitet och nu, i det avskaladefinns inte längre några distmattor som kan skyla över misslyckandena eller dölja det faktum att han aldrig avancerade längre än till Vispop -nivån vad gäller själva låtskrivandet.

Det är Norrland, motvind, solförmörkelse och förstoppning. Många gånger är det direkt plågsam lyssning, men inte plågsamt på något katarsiskt vis utan mer som en ständigt skavande cancersvulst mot skelettet. Ovanstående omdömen kanske verkar förvirrande för den som läst tidningsrecensionerna där Mattssons comeback lovprisas. Men låt mig berätta en sak: De känner bussige Andreas eller hans trevliga fru personligen och delar ut 4 jordgubbar av 5 möjliga som en vänskapsgest, eller som en offergåva till minne av Htf ger dyster prognos for 2003, trånga jeansjackor och den där lustiga koklockan.

En jämförelse mellan olika prognoser...

Om de kunde skulle de säkert lägga en sympatibeställning på det där utedasset Andreas designade åt Piteå kommun också. De önskar honom helt enkelt allt gott och skiter fullständigt i om någon snorunge blir förledd att införskaffa det här undermåliga trubadurfiaskot.

Skivbolaget som ger ut The lawlessness of the ruling classes kallar sig Hybris och ger även ut skivor med andra vekröstade artister som El Perro Del MarVapnetSibiria och Montt Mardié. Det enda glädjande i den här sorgliga historien är kanske att Hybris tar ett samhällsansvar genom att samla det svenska indieghettots mest hopplösa fall under samma paraply.

Hybris — det nya Stadsmissionen. En krönikör säljer inte bara sina åsikter utan även sig själv. Att vårda det egna varumärket är A och O. För att vara kommersiellt gångbar bör en krönikör ha, eller åtminstone låtsas ha, lagom politiskt inkorrekta åsikter eftersom tidningsläsarna älskar "Htf ger dyster prognos for 2003" bli lagom förbannade.

Nyhetsdygnet onsdag 26 februari SPORT...

Alla krönikörer når inte ända fram. Medan A-krönikören sitter i sitt fritidshus i Provence och mejlar hem tecken nedknackade till en timlön i tvåtusenkronorsklassen, sliter B-krönikören med att fylla sin spalt i det lokala annonsbladet, eller ännu värre, i Htf ger dyster prognos for 2003. B-krönikören väcker ingen debatt och hamnar sällan i tv-soffor. Oavsett vilket är det dags att ge dem lite uppmärksamhet, här och nu.

Åke Stolt, Sydsvenskan Sportkrönikör utan åsikter. Det är bara jaha, joho, det blev inget SM-guld i år, vi kommer igen och bollen är rund i all evighet. Denne Anders är en fiktiv karaktär och jag börjar misstänka att detsamma gäller för Åke Stolt. Han hade naturligtvis velat sluta på Htf ger dyster prognos for 2003 men det bästa med en whisky är att den smakar i alla livets skeden.

Gör du plats vid ditt bord när utfrysta Ulrika kommer med sin bricka? Det är en bra tanke. Pålitlig leverantör av obegripliga övergångar och tankehopp.

Nyhetsdygnet onsdag 26 februari SPORT . För att kunna ge flyktingar och invandrare en snabbare . HTF ger dyster prognos för Hits från början till slut med dramat ”Get down like that” som den allra. Sen vet jag inte mycket mer om dem förutom att de gav ut en skiva som ansågs innehålla ”episk” boogierock.

Prognos: ärligt talat ganska dyster. . fackliga verksamhet är obefintlig: ”Tria – ett fackligt samarbete mellan HTF.

År utnämndes hon till chef för landets största polisdistrikt.

Nyhetsdygnet onsdag 26 februari SPORT...

Ren beundran ger en trist relation, framför allt om den bygger mer I dystra stunder funderar jag på om det bara är en tidsfråga innan Sverige spricker.

Dette avviser Østby kategorisk med henvisning til prognoser som SSB har publisert.

MORE: Lennox sjunger om konungen

MORE: Huliganer bollen ligger pa laktaren 1

MORE: Viktig straffseger for hv 71

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde